Novellask - Feelgood

Novellask - Feelgood.

Den perfekta presenten till alla som älskar att läsa! Till födelsedagspresent, julklapp eller bara en dag när du vill visa någon din uppskattning!

Denna ask innehåller fyra små häftade böcker med feelgoodnoveller. Böckerna mäter 10 x 15 cm.

Noveller i asken:

Tretton dagar med John C av Jojo Moyes
Var är du älskling? Det har gått 2 dagar!!!
Miranda stirrade på meddelandet, rynkade pannan och stoppade sedan ner telefonen i fickan och började gå. Det vore dumt att lämna den i gräset. Hon skulle tänka ut vad hon skulle göra med den när hon kom hem.

Vad gör man om man hittar en mobiltelefon, där kärleksfulla och utmanande sms hela tiden plingar till? Svarar man och låtsas vara föremålet för personens åtrå och längtan? Ska man rent av stämma träff?

Den framgångsrika feel good-författaren Jojo Moyes, vars succéroman Livet efter dig har sålts i över en halv miljon exemplar bara i Sverige, bjuder här på en riktig liten bladvändare som tar en oväntad vändning.

Samma tid nästa vecka? av David Nicholls
Den torsdagskvällen skickades jag över gatan till det svagt upplysta, ensamma huset som luktade kattmat och doftsprej, för att tortera mrs Chin för 50 pence i timmen.
”Så, unge man – har du tagit lektioner tidigare?”
”Jag är helt självlärd”, pep jag stolt.
”Själv. Lärd”, sa mrs Chin skeptiskt. ”Spela något för mig då.”
Jag spelade introt från Hajen. Hon sträckte sig fram och avlägsnade försiktigt min hand från tangenterna, som om hon tog en kniv från en psykopat.
”Jaha. Låt oss börja om.”

Att vara nio år och helt sakna talanger kan få oanade konsekvenser. I sökandet efter sitt kall i livet kan man nämligen råka skörda ett och annat offer – vilket är just vad som händer i denna pärla till novell, där En dag-författaren David Nicholls med glimten i ögat skildrar en ung pojkes entusiasm, och en stram pianolärarinnas totala vånda, inför något så enkelt(?) som att lära sig spela piano.

Göra om av Sophie Kinsella
Jag snubblar efter henne in i rummet. Och nu ser jag så klart tecknen överallt, som fingeravtryck i damm. Den gamla läderkofferten. Böckerna i vardagsrummet.
Jag får syn på mig själv i spegeln – och jag är likblek.
”Åh, titta!” säger Fizz när hon ser ett fotografi vid sängen. ”Är det han? Är det din kille?”
”Ja, det är han!” säger Arabella lyckligt. ”Det är Dee-Dee. Han heter egentligen David …”
Jag hade förstått vad som skulle komma. Men att höra hans namn igen är som att få ett slag i magen.

Med humor och värme berättar Sophie Kinsella här om Emma, som mot sin vilja dras in i den egensinniga väninnan Fizz smått galna projekt. Plötsligt står Emma inför ett ofrånkomligt möte med sitt förflutna. Det blir en historia om utveckling, om att göra om och börja om, och om gammal kärlek så stark att den fortfarande får hjärtat att bulta hårt i bröstet.

Att gå vidare av Nora Ephron
För många år sedan, då jag gick i analys, brukade min terapeut säga: ”Kärlek är hemlängtan.” Vad hon menade var att man har en tendens att bli kär i någon som påminner en om någon av ens föräldrar. Detta är naturligtvis en sådan sak som analytiker säger, även om det egentligen inte alls är sant. I stort sett varenda människa på vår planet kan påminna en om något hos en av ens föräldrar, även om det så bara är en smilgrop. Men nog med utvikningar. Det jag vill ha fram är att kärlek möjligen är hemlängtan, men att hemlängtan högst definitivt handlar om kärlek.

Detta är en kärlekshistoria. En kärlekshistoria om en byggnad. Nora Ephron, känd för att ha skrivit manus till filmer som Du har mail och Sömnlös i Seattle, skriver här rappt och underhållande om sin djupa – och blinda – kärlek till huset Apthorp i New York. Det blir en beskrivning av människorna som bor där: filmstjärnor, barnfamiljer och nyfikna portvakter – portvakter som ägnar sig åt allt annat än att faktiskt öppna själva porten.

Formgivning: Michael Ceken Tegel & Hatt
Förlag: Novellix