Novellask - Agatha Christie
Frakt från 29:- till 49:-. Fraktval görs i steg två i kassan. Det billigare alternativet kan endast väljas vid total vikt upp till 100 gram
Fraktfritt vid order över 1000:- Beställningar skickas inom 2-4 vardagar (gäller ej beställningsvaror). För fullständig leveransinformation, se köpvillkor.
Beskrivning
Novellask - Agatha Christie.
Den perfekta presenten till alla som älskar att läsa! Till födelsedagspresent, julklapp eller bara en dag när du vill visa någon din uppskattning!
Denna ask innehåller fyra små häftade böcker med noveller av Agatha Christie. Böckerna mäter 10 x 15 cm.
Noveller i asken:
Ett vattentätt alibi
Ett vattentätt alibi är hämtad ur novellsamlingen Par i brott (1929) och handlar om när Agatha Christies mindre kända deckarduo Tommy och Tuppence får det ovanliga uppdraget att vinna en vadslagning åt en klient. Novellen är nyöversatt av Helen Ljungmark.
”Det är mycket enkelt”, sa mr Montgomery Jones. ”Ni måste hålla på med sådana här saker hela tiden. Undersöka alibin och ta reda på var de brister.”
”Åh – ja – ja visst”, sa Tommy. ”Sådant gör vi ofta.”
”Någon måste hjälpa mig med det”, sa Montgomery Jones. ”Jag är inte duktig på sådana saker. Det enda ni behöver göra är att avslöja henne. Det här låter säkert väldigt barnsligt i era öron, men det betyder mycket för mig och jag är beredd att betala vad som helst.”
”Det ordnar sig”, sa Tuppence. ”Jag är säker på att mr Blunt är villig att åta sig ert fall.”
”Absolut, absolut”, sa Tommy. ”Ett uppfriskande fall, verkligen ett uppfriskande fall.”
Den blå pelargonen
Den blå pelargonen är hämtad ur novellsamlingen Miss Marples mysterier (1932) och handlar om hur Christies omtyckta karaktär Miss Marple med is i magen löser ett till synes spöklikt mordmysterium. Novellen är nyöversatt av Helen Ljungmark.
”Om ni ville döda någon”, hjälpte sir Henry henne på traven.
”Ja visst, ja. Om jag ville det skulle jag inte förlita mig på skräck. Jag vet att man läser om att folk dör av det, men det verkar vara mycket osäkert, och de mest nervösa människorna är mycket modigare än man egentligen tror att de är. Jag skulle förlita mig på någonting mer definitivt och säkert och planera det hela mycket noggrant.”
”Miss Marple”, sa sir Henry, ”ni skrämmer mig. Jag hoppas att ni aldrig ska vilja röja mig ur vägen. Era planer skulle vara för bra.”
Döden i floden
Novellen Döden i floden är hämtad ur novellsamlingen Miss Marples mysterier (1932) och handlar om hur Miss Marple kvickt tror sig veta vem som ligger bakom det kallsinniga mordet på en ung kvinna. Miss Marples goda vän sir Henry nystar upp den trassliga historien för att se om misstankarna stämmer. Novellen är nyöversatt av Helen Ljungmark.
”Det ni sa gav mig mod att komma till er nu. Jag har en känsla av att om jag säger något till er, kommer ni i varje fall inte att skratta.”
Han insåg plötsligt att hon menade allvar.
”Det är klart att jag inte kommer att skratta”, sa han vänligt.
”Sir Henry – den här flickan – Rose Emmott. Hon dränkte sig inte – hon blev mördad … Och jag vet vem som mördade henne.”
Sir Henry satt tyst i säkert tre sekunder av ren förvåning. Miss Marple hade varit alldeles lugn och stadig på rösten. Hon kunde ha kommit med ett helt vardagligt påstående, så oberörd som hon verkade.
”Det är ett mycket allvarligt påstående ni kommer med, miss Marple”, sa sir Henry när han hämtat sig.
Hon nickade långsamt flera gånger.
”Jag vet – jag vet – det är därför jag har kommit till er.”
Diomedes hästar
Diomedes hästar är hämtad från novellsamlingen Herkules storverk (1947). Berättelsen handlar om en av Christies mest kända karaktärer, detektiven Hercule Poirot, som får lösa ett fall som både går ut på att avslöja en knarklangare och att skydda en ung kvinna från att dras med i dekadensen. Novellen är nyöversatt av Helen Ljungmark.
”Vem är ni egentligen?” sa hon. ”Ni var inte med på festen.”
”Nej, jag var inte med på festen. Jag är en vän till doktor Stoddart.”
”Är ni också läkare? Ni ser inte ut som en läkare.”
”Mitt namn”, sa Poirot och lyckades som vanligt få det enkla meddelandet att låta som första aktens slutreplik, ”mitt namn är Hercule Poirot …”
Effekten uteblev inte. Ibland hade Poirot haft den smärtsamma erfarenheten att en okänslig yngre generation aldrig hade hört talas om honom.
Men det var tydligt att Sheila Grant hade gjort det. Hon var handfallen – mållös. Hon bara stirrade och stirrade.
Formgivning: Sara R Acedo
Förlag: Novellix