Mycket har sagts om Fredrik Backman och hans förmåga att skriva fantastiska berättelser där han låter oss lära känna de olika personligheterna i dem. Jag, i likhet med många andra, föll pladask för hans En man som heter Ove från 2012 så egentligen vet jag inte varför det tog sådan tid för mig att komma till skott och läsa Björnstad. Med tanke på att jag tillhör en familj där hockey har en stor roll och betydelse är det kanske ännu märkligare. Jag är hur som helst glad att jag äntligen gjorde det!
Björnstad – en hockeyförening i ett hockeytokigt samhälle.
Björnstad – ett samhälle som lever och andas hockey.
Björnstad hockeys juniorer – ett lag med en enorm tyngd på sina tonårsaxlar.
När man förlorar i hockey känns det som att bli skallad i hjärtat.
När man vinner äger man molnen.
Backman tar oss igenom samhället, dess omgivningar och många av invånarna med ett språk som får mig att bli grön av avund. Det är välformulerat och precist, Backmans språk. Nära. Han bjuder på liknelser och bilder som ibland får mig att sätta kaffet i halsen av fnitter och ibland vrider tag om hjärtat. Jag skulle vilja säga att han är skicklig i det enkla, utan att krångla till det, men heller inte genom förenklingar eller genvägar.
Med ett relativt stort persongalleri som det ständigt växlas mellan skulle det kunna bli rörigt, men inte. Backman gör det skickligt och elegant. En bit in i läsupplevelsen känner jag mig hemma med sportchefen Peter Andersson och hans familj, med hockeyundret Kevin och hans omaka bästa vän Benji. Jag känner vännerna Maya och Ana, skridskosnabba Amat, hans mamma och tränarna David och Sune. Känslan i Björnstad sätter sig tillrätta snabbt.
Björnstad är en historia om hur viktig en sport kan vara för ett samhälle, för en familj och för vänskapsband. Om livet som förälder, livet som sökande tonåring och om vem man är när en identitet man levt med hela sitt liv inte längre känns rätt eller passar. Vare sig det är som äldre eller blivande vuxen. Det är också en historia om ett brott, ett allvarligt sådant, och hur det påverkar människor olika beroende på vem du är eller tror dig vara. Var du kommer ifrån. Och så var det skammen…
Varför bryr han sig om idrott? För att hans liv kommer bli tyst utan den.
Jag är själv hockeymamma till tre grabbar och Björnstad väcker mycket känslor. Kanske främst kärlek, stolthet och rädsla. Motsatser. Kärlek för familjen, för dem som ser de som inte blir sedda, för engagerade lärare, tränare och medmänniskor. Stolthet för allt det fantastiska med hockey. För kämparglöden, samhällsengagemanget, hängivenheten och bara själva sporten. Rädsla för att det som händer i Björnstad inte bara känns som en fiktiv historia. Rädsla för vad som händer när samhällsengagemanget och hockeyns viktighet för en ort eller en stad blir för stort för dess eget bästa. Rädsla för vad som kan hända när det ena ställs mot det andra.
Sedan står hon där och vrålar med ett eko som aldrig ska tystna i hennes hjärta.
Som kvinna blir jag illa berörd och stundtals riktigt förbannad när jag läser boken. Som mamma till söner blir jag återigen påmind om hur viktiga vi vuxna är i pojkars sökande efter sin identitet. Självklart om vår roll som föräldrar, men också hur många andra som påverkar detta sökande. Vilken stor betydelse kompisarna har, och i förlängningen därmed också deras föräldrars åsikter. Hur oerhört viktigt det är att vi föräldrar, tillsammans med hockeyföreningen i detta fall, ser till att kulturen i omklädningsrummet är schysst. Vi måste visa att det inte innebär att du är man för att du pratar ner kvinnor och dina erfarenheter med dem (upplevda eller inte). Att skämt om homosexuella inte ger dig biljetten till ditt mancard. Vi måste vara tydliga med att hockey är för alla, inte endast en utvald skara har tillträde. Vi måste inte bara tala om utan också visa att känslor är ok. Inte bara ilskan när du förlorat en match, glädjen när du vunnit en, utan också allt däremellan.
Just av dessa anledningar är böcker som Björnstad så viktiga. Inte uteslutande för nöjet att läsa en välskriven, skönlitterär bok utan för att den lämnar något efter sig. Det är inte med pekpinnar och moralkakor utan med en viktig mening och ett allvar som biter sig fast. Oavsett om du tycker om hockey eller inte. Där har Fredrik Backman verkligen lyckats.
Björnstad är utan att överdriva en av de bättre böcker jag läst och i min mening placerar sig Fredrik Backman på raden bland en av vår tids bästa skönlitterära författare. Under den här läsupplevelsen gör hans språk oändliga saker med mina känslor. Jag skrattar, gråter, fnittrar lite, känner igen mig, blir förbannad, förtvivlad och oroad. Fylld med värme och tomhet lägger jag ifrån mig boken efter 470 sidor och vill både kasta mig över uppföljaren och låta den ligga...
Uppföljaren till Björnstad, Vi mot er, kom ut 2017. Tredje delen, Vinnarna, 2021.
Recension 2020.